Den 17 april släpper Mia Saga sitt andra album Minneslös via Barfota Records. Det är ett album om glidningar, efterskalv och det märkliga i att försöka förstå sig själv mitt i något som redan har hänt. Sju låtar rör sig genom samma mörka rum, men med olika temperaturer, från den sköra öppningen i Mitt emellan till det sista kvarvarande avtrycket i Spår.
Ett typografiskt, hudnära popalbum där närhet, frånvaro och självbevarelse får stå kvar utan förklaring.
Minneslös följer inte en rak berättelse. Det arbetar snarare som ett minne gör, i fragment, känslor, förskjutningar och plötslig klarhet. Här finns relationer som spricker upp inifrån, identiteter som halkar ur fokus och ett språk som vägrar överdriva det som redan gör ont.
Mia Saga rör sig nära lyssnaren, nästan viskande, men med ett uttryck som aldrig blir försiktigt. Albumet bär en konsekvent mörk elegans, där varje låt öppnar ett nytt perspektiv på samma inre landskap, mellan avstånd och begär, förlust och riktning.
“Minneslös handlar inte om att ha glömt, utan om att stå mitt i något som fortfarande känns i kroppen men ännu inte går att förklara.”
Albumet placerar Mia Saga tydligt i ett fält där pop, berättelse och känslomässig precision får väga tyngre än formatkrav. Det här är musik som stannar kvar, inte för att den höjer rösten, utan för att den vågar stanna i det svåra.
Det är nog mitt mest sammanhållna album hittills, inte för att allt låter likadant, utan för att allt kommer från samma känslotillstånd. Jag ville skriva mig in i ett rum där minne, längtan och självrespekt krockar. Många av låtarna rör sig i det där som händer efteråt, när något är över men fortfarande styr hur man andas.
Jag tänker på det som ett tillstånd mer än ett faktum. Inte att man bokstavligen inte minns, utan att man tappar greppet om ordningen, vad som hände först, vad som var sant, vad man själv gick med på. Det finns något väldigt mänskligt i den desorienteringen, och jag ville stanna där utan att lösa upp den för fort.
Jag tycker mycket om när en låt kan vara vacker utan att bli snäll. För mig har det varit viktigt att inte polera bort motståndet. Om en rad känns lite farlig eller obekväm är det ofta ett tecken på att den behövs. Jag vill att lyssnaren ska känna sig sedd, men inte serverad ett facit.
Spår blev viktig på det sättet. Den hjälpte mig förstå att albumet inte handlade om en enda händelse, utan om avtrycken efter flera. När den föll på plats förstod jag också tonen, att det här måste få vara mörkt, sensuellt, trasigt och ändå väldigt precist.
Det speciella har varit hur tydlig världen kring albumet känts från början. Det har inte handlat om att göra något större för sakens skull, utan om att skydda rätt ton. Mia har varit väldigt exakt i vad som måste få vara kvar i låtarna, och mitt jobb har ofta varit att inte störa den nerven. Det har varit ett fint arbete, mycket lyssnande, mycket förtroende, och en känsla av att varje detalj faktiskt betyder något.
För redaktioner och kulturjournalister kan Minneslös vinklas som ett album om efterverkningar, minnesförlust som känslomässig metafor, eller som nästa steg i Mia Sagas konstnärliga utveckling efter Bara vara jag. Materialet passar särskilt för intervjuer om låtskrivande, integritet i popmusik, relationen mellan text och identitet, och hur ett självständigt skivbolag bygger en tydlig estetisk värld runt ett albumsläpp.